publicerad: 2021  
1hop
adverb
som själv­ständigt ord vanligen i formenihop till förening eller kontakt el. till mindre om­fång
belagt sedan ca 1500 (Sex ekonomiska traktater); identiskt med 2hop 1
2hop hopen hopar
hop·en
substantiv
1 mängd (till­fälligt) samman­bragta före­mål
en hop (några)
en hop (av/med några)
en hop (av några)
en hop (med några)
en hop bräder; det låg en hop skräp på golvet
ibland med bi­betydelse av myckenhet var­dagligt
hopvis
han har fått en hel hop med ut­märkelser
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska hoper; av lågtyska hop med samma betydelse; av dunkelt urspr. men ev. besläktat med lat. cu´pa 'tunna'
2 ibland något ned­sättande (till­fälligt samman­hållen) grupp varelser vanligen människor
JFR skock
fiendehop; folkhop; människohop
en hop (några)
en hop ut­svultna tiggare
i absolut an­vändning ofta om den stora mängden vanliga, enkla människor (till vilka talaren normalt inte räknar sig) i bestämd form
en man som höjer sig över hopen; Sök inte hopens bi­fall, var den gamle poetens råd
belagt sedan ca 1400 Klosterläsning