publicerad: 2021  
1hoppa hoppade hoppat
verb
[håp`a]
1 ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.av, ner, upp, ur röra sig med hela kroppen ovan­för under­laget under några ögon­blick el. mellan olika nivåer; vanligen med hjälp av ben­svikt
SE hopp 2 JFR skutta 1
hoppare
hoppa (av/ner/upp/ur) (någonstans)
hoppa (av) (någonstans)
hoppa (ner) (någonstans)
hoppa (upp) (någonstans)
hoppa (ur) (någonstans)
hoppa (av/ur något)
hoppa (av något)
hoppa (ur något)
hoppa (från något) (till något)
hoppa rep; hoppa på ett ben; hon hoppade ner på golvet; han hoppade upp på vagnen; hon var tvungen att hoppa över bäcken; han hoppar 7 meter i längd; piloten hoppade ur det störtande planet
○ äv. om före­mål
skruven hoppade ur; vagnen hoppade hit och dit på den steniga vägen
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för stark sinnes­rörelse eller dylikt
hon skrek till så att man hoppade högt; han hoppade högt av glädje
○ spec. äv. om att snabbt byta ämne, före­mål för intresse eller dylikt
vi hoppar nu till sidan 100; det var svårt att följa med för talaren hoppade från den ena frågan till den andra
hoppa kråka se kråka
hoppa över skaklarna se skakel
hoppande majoriteter se majoritet
belagt sedan ca 1420 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska hoppa; gemensamt germanskt ord; trol. urspr. av ljudmålande karaktär
2 få (djur) att göra ett hopp
hoppa något
hoppa en häst
belagt sedan 1923
hoppahoppande, hoppning
hoppa av, hoppa in, hoppa på, hoppa över
2hoppa hoppan hoppor
hopp·an
substantiv
[håp`a]
● ned­sättande; något ålderdomligt slarvig (och flörtig) flicka
baletthoppa
belagt sedan 1913; till 1hoppa!!