publicerad: 2021  
humor humorn
hum·orn
substantiv
hu´mor
● förmåga att skämta och upp­skatta skämt av inte allt­för enkel natur
folkhumor; galghumor
torr humor; under­fundig humor; hans konversation kryddades av en fin humor; en kåsör med en något hals­brytande humor; han har ingen humor så han gillade inte när de tog upp "ett en­faldigt leve" för honom
○ äv. med något djupare inne­börd, i fråga om livs­hållning eller dylikt förmåga att se med distans och ett försonligt leende på till­varons brister
sann humor är grundad på med­känsla
○ äv. om ut­tryck för denna förmåga skämt (av bättre klass)
Humor från Eng­land – en antologi; det finns både allvar och humor i före­ställningen; han fattade inte humorn i situationen
sjuk humor (hjärt­löst) skämtande med tragiska före­teelsert.ex. människors lyten el. olyckor: filmen kan rekommenderas till dem som har mycket sjuk humor
svart humor skämtande med tragiska eller mörka före­teelserinte nöd­vändigtvis hjärt­löst: fotoutställningen genom­syras av en svart humor som man blir glad av
belagt sedan 1812; av tyska Humor, engelska humour med samma betydelse; av lat. hu´mor 'kropps­vätska; lynne; sinne­lag'