publicerad: 2021  
hysa hyste hyst, presens hyser
verb
hy`sa
1 ibland med partikelnin ha boende hos sig om person eller dylikt
inhysa
någon/något hyser (in) någon/något (någonstans)
någon hyser (in) någon (någonstans)
någon hyser (in) något (någonstans)
något hyser (in) någon (någonstans)
något hyser (in) något (någonstans)
hjälpsamma grannar fick hysa de hem­lösa en tid; kyrko­herden hyste till­fälligt in en flykting­familj i kyrkan
○ äv. om lokal ha rum för
salongen kan hysa en publik på 800 personer
○ äv. med av­seende på före­mål (låta) placera
de hyste in möblerna i källaren
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hysa; bildat till hus
2 ha en bestående känsla av
någon hyser något
han hyste far­hågor för hennes liv; hon hyste agg mot honom; de hyste förhoppningar om ett lyckligt slut på äventyret
belagt sedan 1555
hysahysande