publicerad: 2021  
1hånleende hån­leendet hån­leenden
hån|­le·end·et
substantiv
hå`nleende
● hån­fullt leende
ett hånleende (åt någon/något/sats)
ett hånleende (åt någon)
ett hånleende (åt något)
ett hånleende (åt sats)
hans vanliga över­lägsna hån­leende
belagt sedan 1849
2hånleende ingen böjning
hån|­le·ende
adjektiv
hå`nleende
● som hån­ler
○ äv. om handling och dylikt
hans hån­leende förakt
belagt sedan 1840-talet