publicerad: 2021
hänga upp sig
hängde hängt, presens hänger
häng·er upp sig
verb
●
(fastna och) råka ur funktion
JFR
hänga sig 2
något hänger upp sig
växeln hade hängt upp sig så det gick inte att få in ettan
○
äv. bildligt om person
småaktigt fästa sig vid (och kritisera) detaljer eller dylikt
någon hänger upp sig (på något)
så är där några tryckfel – men vi ska väl inte hänga upp oss på småsaker
belagt sedan 1828