publicerad: 2021  
härleda härledde härlett, presens härleder
verb
hä`rleda
● fast­ställa upp­hovet eller ur­sprunget till något
någon härleder något (från/ur/till något)
någon härleder något (från något)
någon härleder något (till något)
någon härleder något (ur något)
namnet kan här­ledas från ett gammalt grekiskt ord
○ äv. fram­ställa (något) som följd eller slut­sats av något annat; genom slut­ledning eller dylikt
JFR deducera
ur en högsta moralisk princip kan ett an­tal etiska regler här­ledas
belagt sedan 1734; av tyska herleiten med samma betydelse
härledahärledande, härledning
härleda sig