publicerad: 2021  
härma härmade härmat
verb
här`ma
● med­vetet försöka likna (någon annan) i upp­trädandet särsk. i tal el. åt­börder
JFR efterbilda, efterlikna, imitera, ta efter
någon härmar (någon/något/sats)
någon härmar (någon)
någon härmar (något)
någon härmar (sats)
de mindre barnen härmar de större; eleverna fick härma fransk­lärarens intonation
○ ofta i syfte att förlöjliga
JFR apa efter
alla skrattade när han härmade prästens mässande röst
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska härma; jfr isl., no. herma med samma betydelse; trol. nära besläktat med lat. car´men 'sång; dikt'
härmahärmande, härmning