publicerad: 2021  
härold härolden härolder
härold·en
substantiv
hä`rold
1 historiskt ut­ropare av nyhet eller med­delande
stadens härolder förkunnade mörkrets in­brott
○ spec. historiskt budbärare
härolden redo­gjorde för slagets förlopp
○ äv. bildligt
lärkan, vårens härold
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Prosadikter från Sveriges medeltid); fornsvenska härold; ur fornfranska herault med samma betydelse; av germ. urspr. med bet. 'härhövding'; identiskt med person­namnet Harald; jfr ur­sprung till heraldik
2 mest historiskt typ av ceremoni­mästare vid hov eller dylikt
häroldsstav
○ äv. om person med viss ceremoniell funktion in­om orden eller dylikt
belagt sedan ca 1540