publicerad: 2021  
häva upp hävde el. hov, hävt, presens häver
verb
häva upp´
ofta fast sammansättn., se upphäva plötsligt och kraftigt stöta ut rop eller dylikt
någon häver upp något
han hävde upp ett skrik
äv. med av­seende på tal­organ (plötsligt) göra sig hörd med
hon hävde upp sin röst och protesterade
belagt sedan ca 1420 (Legenden om Gregorius af Armenien); fornsvenska häfia up 'börja tala'
häva uppupphävande, upphävning