publicerad: 2021
hävd
hävden hävder
hävd·en
substantiv
[häv´d] 
el. [hä´vd]
el. [hä´vd]
1
knappast plur.
sedvänja eller förhållande som länge varit förhärskande
av hävd
kulturlivet var av hävd ett privilegium för ett litet fåtal; lettiska och litauiska räknas av hävd till den slaviska språkgruppen
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska häfþ 'hävdvunnen rätt; innehav; bruk'; bildat till
ha(va)
2
juridik
knappast plur.
långvarigt innehav eller bruk (av fast egendom) som kan motivera full äganderätt
JFR
hävda 3
laga hävd; vinna hävd; stödja sig på tjugoårig hävd
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
3
vanligen plur.
återgivning av historiskt förlopp
rannsaka hävderna; gå till hävderna och undersöka saken
○
äv. i uttryck för att någon historisk företeelse är och länge kommer att förbli berömd
ett namn som gått till hävderna; landets ärorika hävder
belagt sedan 1604
