SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flippa u´r verb flippade flippat flipp·arförlora kontrollen över sig själv vard.allmän värderingpsykol.stressen på jobbet gjorde att han flippade ur och fick sjuk­skriva sigäv. om handling el. skeendespåra ur, ur­arta demonstrationen flippade ur och över­gick i upp­loppflippa ursedan åtm. 1990se flippa ut Subst.:vbid1-870165urflippande, vbid2-870165urflippning