publicerad: 2021
höja
höjde höjt, presens höjer
verb
höj`a 
1
förflytta till en högre nivå särsk. med avseende på kroppsdelar; mera sällan med avseende på tyngre föremål
någon höjer (på) något
han höjde handen och vinkade; hon höjde glaset och skålade; han höjde frågande på ögonbrynen; läraren höjde ett varnande pekfinger
○
äv.
rikta in mot högre nivå
höja blicken; höja siktet
○
äv. bildligt, spec. i uttryck för att någon har stor andlig el. moralisk kvalitet
hon är höjd över alla misstankar; deras bok är inte höjd över all kritik, men den utgör ett intressant bidrag till diskussionen
höja någon/något till skyarna
se
sky
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska höghia; bildn. till
1hög!!
2
ge större omfattning i något avseende som framgår av sammanhanget; spec. i fråga om antal, styrka, intensitet eller dylikt
någon höjer något
höja priserna; höja kraven; höja straffet för narkotikainnehav
○
ofta med innebörd av förbättring
höja standarden; höja flygsäkerheten; höja betyget
○
spec. i fråga om röststyrka och tonhöjd
han höjde rösten när han inte fick svar; "ciss" är tonen c höjd med ett halvt tonsteg
○
äv. enbart för att ange att någon yttrar sig (offentligt)
det höjdes röster för ett totalförbud
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
höjahöjande, höjning
