publicerad: 2021  
ifrågakomma ifrågakom ifrågakommit ifrågakommen ifrågakomna, presens ifrågakommer
verb
ifrå`gakomma
● ofta lös förbindelse i formernakomma i fråga, komma ifråga över­vägas (och eventuellt komma att ske)
någon/något ifrågakommer
någon ifrågakommer
något ifrågakommer
någon kritik av ledningen fick inte ifråga­komma; repressalier ska inte ifråga­komma
belagt sedan 1850
ifrågakommaifrågakommande