publicerad: 2021  
1imma imman
imm·an
substantiv
imm`a
an­samling av små ut­fällda vatten­droppar som bildar ett ogenomskinligt skikt på en yta spec. på fönster eller dylikt
imhuv
spegeln var täckt av imma
belagt sedan 1720 i sin nuv. form; jfr fornsvenska ember 'imma'; speciellt nord. ord, besläktat med no. eim, sv. dial. em 'ånga'; ev. till samma ord­rot som eld
2imma immade immat
verb
imm`a
ofta i opersonliga konstruktioner upp­stå imma
JFR 1imma
det immar
det immade på rutan
äv. få att bli immig
något immar (något)
hennes ande­dräkt immade rutan
äv. ofta refl. och med partikelnigen täckas av imma
något immar (sig) något immar (igen)
glas­ögonen immar (sig); ångorna fick glas­ögonen att imma igen
belagt sedan 1681
immaimmande