publicerad: 2021
1imma
imman
imm·an
substantiv
imm`a 
●
ansamling av små utfällda vattendroppar som bildar ett ogenomskinligt skikt på en yta spec. på fönster eller dylikt
imhuv
spegeln var täckt av imma
belagt sedan 1720 i sin nuv. form;
jfr fornsvenska ember 'imma'; speciellt nord. ord, besläktat med no. eim, sv. dial. em 'ånga'; ev. till samma ordrot som
eld
2imma
immade immat
verb
imm`a
●
ofta i opersonliga konstruktioner
uppstå imma
JFR
1imma
det immar
det immade på rutan
○
äv.
få att bli immig
något immar (något)
hennes andedräkt immade rutan
○
äv.
ofta refl. och med partikelnigen
täckas av imma
något immar (sig)
något immar (igen)
glasögonen immar (sig); ångorna fick glasögonen att imma igen
belagt sedan 1681
immaimmande
