publicerad: 2021  
imponera imponerade imponerat
verb
impone´ra
● väcka stor beundran eller respekt genom stark prestation, stor­stilat yttre eller dylikt
imponera (på någon) (med något/att+verb)
imponera (på någon) (med något)
imponera (på någon) (med att+verb)
han var imponerad av hennes förmåga att finna argument; hans oberördhet imponerade på folk; en lärdom som imponerar
○ äv. något ut­vidgat göra starkt in­tryck
ut­sikten från toppen imponerade verkligen
belagt sedan 1771; av lat. impo´nere 'placera i; lägga på; lura; full­borda', till in´- 'i' och po´nere 'sätta, ställa'; jfr ur­sprung till exponera, ponera
imponeraimponerande