SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

improvisatör improvisatören improvisatörer

im·pro·vis·at·ör·en

substantiv

improvisatö´r

● person som improviserar särsk. om musiker (el. annan konstnär)

belagt sedan 1813

SO

Alfabetisk lista

  improduktiv adj.
  impromptu subst.
  improvisation subst.
  improvisationsförmåga (improvisation)
  improvisatorisk adj.
  improvisatör subst.
  improvisatör (improvisera)
  improvisera verb
  impuls subst.
  impulsgivare (impuls)
  impulsiv adj.

  Till   alla ordböcker