publicerad: 2021  
inbringa inbringade äv. inbragte, inbringat äv. inbragt, presens inbringar
verb
in`bringa
● ge i (ekonomiskt) ut­byte
inbringa (någon/något) något
inbringa (någon) något
inbringa (något) något
inbringa något (till någon/något)
inbringa något (till någon)
inbringa något (till något)
turismen in­bringade landet många miljarder årligen
○ äv. ut­vidgat förskaffa
allt besväret in­bringade honom inte ens ett tack
belagt sedan 1621
inbringainbringande