publicerad: 2021  
inrymma inrymde inrymt, presens inrymmer
verb
in`rymma
● (kunna) ha in­om sina gränser
något inrymmer någon/något
något inrymmer någon
något inrymmer något
ett byggnadskomplex som in­rymde generalens hög­kvarter
○ äv. ge rum för
biblioteket är in­rymt i botten­våningen
○ äv. med av­seende på abstrakta före­teelser innefatta
demokrati – ett ord som in­rymmer mycket
belagt sedan 1690; av lågtyska inrümen med samma betydelse; jfr ur­sprung till rymma
inrymmainrymmande