publicerad: 2021  
irritera irriterade irriterat
verb
irrite´ra
● orsaka irritation hos någon
JFR enervera, förarga, förtreta, reta 1
irritera någon/något
irritera någon
irritera något
det kort­huggna svaret irriterade henne; ett irriterande buller; han var irriterad över att behöva vänta
○ äv. med av­seende på kropps­del och dylikt fram­kalla rodnad (eller liknande) hos
irritera inte ögat genom att gnida
○ i perfekt particip ut­vidgat
stämningen var irriterad
belagt sedan 1655; av lat. irrita´re 'reta; göra in­tryck på'
irriterairriterande, irritering, irritation
irritera sig