SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fniss`a verb ~de ~t fniss·aribl. med partikelntill skratta halv­kvävt vanligen i situation där man inte får skratta högt komm.fnissande små­flickorde kunde inte sluta fnissafnissa (åt ngn/ngt/SATS)sedan 1712sv. dial. fnissa; ljud­härmande Subst.:vbid1-152655fnissande, fnissning; fniss