publicerad: 2021  
jägare jägaren, plural jägare, bestämd plural jägarna
jäg·ar·en
substantiv
jä`gare
1 person som jagar vilt i Sverige nu­mera mest som hobby men äv. för försörjning
SE jaga 1
jägarliv; björnjägare; söndagsjägare
jägarna stod på pass i skogs­brynet
○ äv. djur som liv­när sig på jakt
katten är en skicklig jägare
○ äv. bildligt i vissa sammansättn.
autografjägare; flickjägare; profitjägare
belagt sedan y. fornsv.; fornsvenska iäghare; av lågtyska jeger med samma betydelse, till jagen, se ur­sprung till jaga
2 vanligen i sammansättn. specialutbildad soldat som ska spana eller strida i svår terräng eller bak­om fiendens linjer
jägarförband; fallskärmsjägare; fältjägare
belagt sedan 1730