publicerad: 2021  
kalott kalotten kalotter
kalott·en
substantiv
[-åt´]
1 liten rund, skål­formig, tätt­slutande huvud­bonad utan brätte särsk. i den katolska prästdräkten och i traditionell judisk dräkt
belagt sedan ca 1655; av franska calotte med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
2 tre­dimensionell yta som har skålform och kan tänkas vara av­skuren från ett klot
Nordkalotten
○ spec. som geometrisk term
ett plan som skär en sfär delar dess yta i två kalotter
○ äv. om övre delen av hjärn­skålen
belagt sedan 1843 (som anatomisk term); 1869 som geomtrisk term, 1903 i allmännare bet.