publicerad: 2021  
1kanon kanonen el. kanon, plural kanoner
kan·on·en
substantiv
ka´non
1 gällande samling av heliga skrifter t.ex. i den kristna kyrkan
○ äv. något ut­vidgat all­mänt erkänd samling litterära texter från alla tider
diskussionen om den svenska litteraturens kanon
belagt sedan 1707; av lat. can´on, grek. kano´n 'stav; mått­stock; regel; tabell'
2 musik­stycke där två eller flera stämmor efter var­andra upp­repar samma tema vanligen vokalt
cirkelkanon
"Broder Jakob" sjungs ofta i kanon
belagt sedan 1802
3 en stor tryckstil
belagt sedan 1635
2kanon kanonen kanoner
kan·on·en
substantiv
kano´n
1 ett stort, tungt vapen med långt eld­rör som skjuter projektiler i hög hastighet i flack bana ofta samman­fattande om den tyngsta typen av militära vapen
JFR haubits, mörsare
kanoneld; kanonkula; kanonlavett; kanonmynning; kanonskott; luftvärnskanon
dundret från fiendens kanoner; de grova kanonerna sköt en bräsch i muren
○ äv. om liknande an­ordning för andra projektiler eller dylikt vanligen i sammansättn.
signalkanon; snökanon
○ äv. bildligt mycket hårt skott i fot­boll, is­hockey eller dylikt
en kanon i nät­taket
(fara i väg) som skjuten ur en kanon (fara i väg) med hög fartnär hon släppte lös hunden for den i väg som skjuten ur en kanon
skjuta mygg med kanoner se mygg
belagt sedan 1631; av franska canon med samma betydelse; av ita. cannone 'stort rör'; till lat. cann´a 'rör'; jfr ur­sprung till kanal, kanel, kanyl
2 var­dagligt betydande person som ofta gjort en snabb karriär
en av närings­livets unga kanoner
belagt sedan 1955
3kanon ingen böjning
kan·on
adjektiv
kano´n
● var­dagligt endast predikativt jättebra
Så du ställer upp? Det är kanon!
belagt sedan 1933