SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kantele kantelen kanteler kantel·en substantiv kan´tele äv. kan`tele ● ett lådformat (finskt) musikinstrument med strängar som knäpps med fingrarna belagt sedan 1811; av fi. kantele med samma betydelse; ev. av litauiskt urspr. SO Alfabetisk lista kantband subst. kantband (kant) kantblomma subst. kantboll subst. kantdracena (dracena) kantele subst. kanthugga verb kantig adj. kantilena subst. kantin subst. kantklippa verb Till alla ordböcker