publicerad: 2021  
kapacitet kapaciteten kapaciteter
kap·ac·itet·en
substantiv
kapacite´t
1 (stor) förmåga att åstad­komma något på visst om­råde
arbetskapacitet
(ha) kapacitet (till något) (ha) kapacitet ((för) att+verb)
fysisk kapacitet; hans intellektuella kapacitet räckte inte till för upp­giften; barnen tog hela hennes kapacitet i an­språk
○ spec. (möjlig) produktionsvolym
fabrikens kapacitet ligger på 500 ton om året
○ äv. i olika vetenskapliga och tekniska samman­hang volym
lungornas vitala kapacitet; samlings­lokalens kapacitet räckte inte
belagt sedan 1662; av franska capacité med samma betydelse; av lat. capa´citas, till cap´ax 'rymlig; duglig', till cap´ere 'ta; fånga'; jfr ur­sprung till kapabel
2 person med stor förmåga att åstad­komma något på visst om­råde
JFR förmåga 2, kraft 4
hon är en kapacitet som klubben borde ut­nyttja bättre
belagt sedan 1838