publicerad: 2021  
1kara karan karor
kar·an
substantiv
ka`ra
mindre brukligt typ av raka för öppen eld
belagt sedan 1738; sv. dial. kara; till 2kara!!
2kara karade karat
verb
ka`ra
mindre brukligt skrapa (något) åt visst håll
kara något (någonstans)
belagt sedan 1638; sv. dial. kara 'skrapa, krafsa'; besläktat med tyska kehren 'sopa'
karakarande, karning