publicerad: 2021
1kara
karan karor
kar·an
substantiv
ka`ra 
●
mindre brukligt
typ av raka för öppen eld
belagt sedan 1738;
sv. dial. kara; till
2kara!!
2kara
karade karat
verb
ka`ra
●
mindre brukligt
skrapa (något) åt visst håll
kara något (någonstans)
belagt sedan 1638;
sv. dial. kara 'skrapa, krafsa'; besläktat med tyska kehren 'sopa'
karakarande, karning
