SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 karate karaten karat·en substantiv kara`te ● en japansk kampsport med höga sparkar och slag med handkanten JFR budo, judo, jujutsu belagt sedan 1960-talet; av jap. karate med samma betydelse, till kara 'tom; obeväpnad' och te 'hand' SO Alfabetisk lista karantänstid (karantän) karaoke subst. karaokemaskin (karaoke) karaokescen (karaoke) karat subst. karate subst. karatstämpel subst. karavan subst. karavanförare (karavan) karavanhärbärge (karavan) karavanseraj subst. Till alla ordböcker
