publicerad: 2021
1kink
kinken kinkar
kink·en
substantiv
●
oönskad, självslagen bukt eller knut på rep, lina, vattenslang eller dylikt
SE
kinka 1
belagt sedan 1765;
sv. dial. kink 'hopslingring (av länkar i en kedja); självslagen knut på snöre'; trol. av nederländska urspr.