publicerad: 2021  
klara upp klarade klarat
verb
klara upp´
● äv. fast sammansättn., se uppklara kunna lösa ett problem eller dylikt, på ett tillfreds­ställande sätt
någon klarar upp något
klara upp ett miss­förstånd; det var flera farliga till­bud, men mål­vakten klarade upp allt
○ spec. med av­seende på kriminalitet
högst en fjärde­del av alla brott klaras upp
belagt sedan 1873
klara uppuppklarande, uppklarning, uppklaring