publicerad: 2021  
klen klent klena
adjektiv
1 som är tunn och inte håller för på­frestningar särsk. om före­mål
JFR spinkig, späd
klen (i något) klen (på att+verb)
en klen gren; en vägg med klena dimensioner
○ äv. neutralt, för mått­angivelse tunn och fin
MOTSATS grov 1
klenlek; klensmide
klen metalltråd måste till­verkas genom kalldragning
○ äv. bildligt som har låg kvalitet, obetydlig
ett klent resultat; en klen tröst; hans klena förstånd
○ spec. i ett adverbiellt ut­tryck
det var klent beställt med nykterheten i byn
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska klen 'fin; prydlig; svag; tunn'; av lågtyska klene, kleine med samma betydelse; jfr ur­sprung till klenod, klensmed, klenät
2 svag och sjuklig
hon var fort­farande så klen att hon måste ligga till sängs
○ äv. med konstruktions­växling
han har klen hälsa
belagt sedan 1677