publicerad: 2021  
klenod klenoden klenoder
klen·od·en
substantiv
kleno´d
● sär­skilt värde­fullt före­mål ofta med stort affektions­värde
familjeklenod
National­museums klenoder; familjebibeln var den förnämsta klenoden i döds­boet
○ äv. bildligt om person
hans gamla hus­hållerska var en verklig klenod
belagt sedan 1345 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska klenodh 'smycke; klenod'; av lågtyska kleinode, till kleine i bet. 'fin; sirlig'; jfr ur­sprung till klen