publicerad: 2021  
klia kliade kliat
verb
kli`a
1 kännas (i huden) så att man får lust att riva
JFR kittla 1, krypa 2
något kliar (någonstans)
det kliade i näsan; mygg­bettet kliade
○ äv. om före­mål etc. för­orsaka irriterande känsla i huden
tröjan kliade
det kliar i fingrarna på någon se finger
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska kleia, klya 'känna klåda; klia'; besläktat med klo 1, klå 1
2 riva för att få slut på kliande känsla i huden
någon kliar någon (någonstans)
kan du klia mig på ryggen?
○ äv. med annat syfte, t.ex. att visa vänlighet el. som ut­tryck för att man är brydd eller dylikt
klia hunden bak­om örat; han kliade sig i huvudet
belagt sedan 1807
kliakliande