SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fo`tfäste substantiv ~t fot|­fäst·etstadig fotkontakt med marken psykol.hon tappade fotfästet och ramlade i flodenofta bildligt, spec.god och säker (livs)situation han förlorade fotfästet i till­varon efter föräldrarnas dödspec. äv. om säker utgångs­punkt (för vidare operationer)de allierade fick snabbt fotfäste i Normandie i juni 1944fotfäste (i ngt)sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. fotafäste