publicerad: 2021  
knacka knackade knackat
verb
knack`a
● slå flera gånger efter var­andra med något hårt mot något hårt
SE 1knack
någon knackar (något) (någonstans)
knacka hål i isen
○ sär­skilt som lystringssignal, vanligen på dörr
någon knackar (i/på något)
någon knackar (i något)
någon knackar (på något)
knacka i väggen; budet knackade på dörren; han kom inrusande utan att knacka
○ ofta i opersonlig konstruktion
det knackar
det knackade på dörren
○ äv. bildligt
någon knackar (på något)
en junior som redan knackar på dörren till lands­laget
knacka dörr se dörr
belagt sedan 1734; ljud­härmande; besläktat med knaka, knäcka
knackaknackande, knackning
knacka ned, knacka ner, knacka på, knacka ur