publicerad: 2021  
knarra knarrade knarrat
verb
knarr`a
● ge ifrån sig ut­dragna, dova friktions­ljud
något knarrar
knarrande skor; trappan knarrade hem­trevligt; sängen knarrar när man vänder på sig
○ äv. i opersonlig konstruktion
det knarrar
det knarrade i snön
○ äv. som en sorts anförings­verb, ofta med an­tydan om vresighet eller dylikt
någon knarrar (något/sats)
någon knarrar (något)
någon knarrar (sats)
"Hm", knarrade gubben
belagt sedan ca 1490 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska knarra; ljud­härmande
knarraknarrande, knarrning, 1knarr