publicerad: 2021  
knastra knastrade knastrat
verb
knas`tra
● ge ifrån sig ett upp­repat, sprött, oregelbundet bryt­ljud
JFR spraka
något knastrar (någonstans)
det hårda brödet knastrade mellan tänderna; gruset knastrade under skosulorna; knastrande musik i radion
○ äv. i opersonlig konstruktion
det knastrar
det knastrade i telefonen
belagt sedan 1746; av lågtyska knasteren; ljud­härmande
knastraknastrande, knastring, 2knaster