publicerad: 2021  
1knaster knastern el. knastret
knastr·et
substantiv
knas´ter
● något ålderdomligt ett slags tobak av enklare slag
belagt sedan ca 1680; efter nederländska k(a)naster(tobak) med samma betydelse, eg. 'tobak i korg'; av spa. canastro 'flätad korg'; av grek. kan´astron 'korg'; jfr ur­sprung till kanister
2knaster knastret
knastr·et
substantiv
knas´ter
● knastrande ljud
knasterhård
knastret från hög­talaren
belagt sedan 1891; till knastra