publicerad: 2021  
1knipa knipan knipor
knip·an
substantiv
kni`pa
1 mycket besvärlig situation vanligen till­fällig
JFR dilemma, trångmål
penningknipa
(i) knipa (ur) knipan
ekonomisk knipa; (för)sätta någon i knipa; hamna i en svår knipa; vi måste hjälpa dem ur knipan
belagt sedan 1615; till 2knipa!!
2 en kraftigt byggd, korthalsad dyk­and som vid flykt ger ifrån sig ett visslande ving­ljud särsk. starkt hos (den svart­vita) hannen
belagt sedan 1619; sv. dial. knip(e); trol. ljud­härmande
2knipa knep knipit knipen knipna, presens kniper
verb
kni`pa
● klämma ihop (kropps­del) hårt vanligen mot an­gränsande kropps­del
någon kniper (ihop/samman) något
någon kniper (ihop) något
någon kniper (samman) något
någon kniper (med något) (om något) någon kniper (av något)
knipa med fingrarna; knipa med benen
○ ofta med ton­vikt på resultatet med partikel, sär­skiltihop, samman
knipövning
knipa ihop ögonen; knipa samman läpparna
○ äv. ofta med partikelnav dela, för­korta lång­smalt före­mål
kniptång
knipa av stål­tråden
○ äv. bildligt, spec. göra ont (i magen) som av något som kniper
det kniper i magen
○ spec. äv. lägga beslag på
hon knep huvud­rollen
knipa käft se käft
om det kniper om det verkligen skulle behövashan är ut­bildad fritids­ledare men kan även jobba som brev­bärare om det kniper
belagt sedan 1610; av lågtyska knipen med samma betydelse; jfr ur­sprung till knep, knippa
knipaknipande, knipning, knip