publicerad: 2021  
knuffa knuffade knuffat
verb
knuff`a
ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, omkull, undan ge knuff(ar) med kropp eller armar
någon knuffar (bort/fram/omkull/undan) någon/något
någon knuffar (bort) någon
någon knuffar (bort) något
någon knuffar (fram) någon
någon knuffar (fram) något
någon knuffar (omkull) någon
någon knuffar (omkull) något
någon knuffar (undan) någon
någon knuffar (undan) något
någon knuffar (någon/något)
någon knuffar (någon)
någon knuffar (något)
hon knuffades om­kull; vakterna knuffade undan de ny­fikna
belagt sedan 1734; av lågtyska, tyska knuffen med samma betydelse; trol. ljud­härmande
knuffaknuffande, knuffning