publicerad: 2021
knut
knuten knutar
knut·en
substantiv
1
sammanfogning mellan linor eller mellan olika delar av en lina, som är anordnad så att den låser sig vid åtdragning genom att en lina är trädd genom en bukt el. ögla av den andra eller dylikt; för förening av linor el. av lina med fast föremål
SE
knyta
dubbelknut; skoknut
knyta en knut; slå en knut; dra åt knuten bättre; knuten gick upp
○
äv. om motsvarande anordning (i änden) på en lina eller dylikt, med syftet att utgöra stopp el. att samla spridda delar m.m.
en knut i ändan på sytråden
○
äv. bildligt, spec. om obehaglig (kroppslig) känsla
han kände en hård knut av obehag i magen
○
spec. äv.
punkt där flera förbindelseleder möts
○
spec. äv.
(trassligt) problem
att få dem att tala med varandra – det är där knuten ligger; knuten är att hitta rätt ambitionsnivå
lösa den gordiska knuten
lösa en nästan olöslig uppgiftvanligen med drastiska metoder:
parlamentarikerna löste den gordiska knuten genom att helt sonika slopa kravet på minst 50 procents valdeltagande
slå knut på sig själv
anstränga sig så till den grad att det nästan överstiger ens egen förmåga
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning);
fornsvenska knuter; gemensamt germanskt ord, urspr. trol. 'ngt sammantryckt'
2
hörn på (timmer)hus ibland med framhävande av den spec. byggnadstekniken
timra en knut; ett rött hus med vita knutar; hon försvann runt knuten
○
ofta med tanke på hela huset
i vissa uttryck
hon har inte varit utanför knuten på hela dagen; de har grannarna inpå knutarna
brinna i knutarna
vara mycket bråttomhundra nya studentlägenheter ska byggas, och det brinner i knutarna eftersom de ska vara klara redan nästa termin
gå bakom knuten
vardagligtgå och kasta vattennär de stannade för att tanka passade han på att gå bakom knuten
belagt sedan mitten av 1300-talet
Bjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)
