publicerad: 2021  
kolla kollade kollat
verb
[kål`a]
● var­dagligt ibland med partikel, sär­skiltav, in, upp, utan större betydelse­skillnad kontrollera
SE kontrollera 1
någon kollar (av/in/upp) något/sats
någon kollar (av) något
någon kollar (av) sats
någon kollar (in) något
någon kollar (in) sats
någon kollar (upp) något
någon kollar (upp) sats
kolla så att allt stämmer; jag ska bara kolla att jag har nyckeln; kolla upp kundernas väskor
○ äv. något ut­vidgat skaffa upp­lysningar om
kolla (in) läget
○ spec. ofta med partikelnin titta
kolla in vilken häftig bil!
belagt sedan 1937; kort­form av kollationera
kollakollande, kollning, koll