publicerad: 2021  
kollegium kollegiet kollegier
kol·legi·et
substantiv
[kåle´-] el. [kåle`-]
● mest historiskt myndighet där beslut fattades efter om­röstning
○ ur­sprungligen om (äldre) ämbets­verk där ärendena handlades genom sam­råd mellan myndighetens leda­möter mest historiskt
kammarkollegium; kommerskollegium
○ äv. om en skolas lärarkår
kollegierum; lärarkollegium
belagt sedan 1617; av lat. colle´gium 'samman­slutning', senare även 'åhörarkrets', till collig´ere 'samla'; jfr ur­sprung till college, kollekt