publicerad: 2021
kollidera
kolliderade kolliderat
verb
●
häftigt stöta ihop särsk. i trafiken
några kolliderar
JFR
krocka 1
frontalkollidera
någon/något kolliderar (med någon/något)
någon kolliderar (med någon)
någon kolliderar (med något)
något kolliderar (med någon)
något kolliderar (med något)
en personbil kolliderade med en tankbil; de kolliderade i korridoren
○
äv. bildligt
komma i konflikt
deras olika intressen kolliderade; drömmarna kolliderar ofta med verkligheten
○
spec.
infalla eller utspelas samtidigt
frågetävlingen kolliderar med långfilmen
belagt sedan 1729;
av lat. colli´dere 'stöta tillsamman'; besläktat med
elidera
kolliderakolliderande, kollision