tryckår: 2009
fram`gå
verb framgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r
fram|går●vara möjlig att uppfatta eller sluta sig till
av sammanhanget; ofta genom slutledning e.d.
Nollhur många som arresterats framgick inte av telegrammetdet framgick av tystnaden att stämningen var laddadframgå (av ngt/SATS)sedan 1745jfr fornsv. framganga ’uppstå; utveckla sig’
