SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fram`gå verb framgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r fram|­går●vara möjlig att upp­fatta eller sluta sig till av samman­hanget; ofta genom slut­ledning e.d. Nollhur många som arresterats framgick inte av telegrammetdet framgick av tystnaden att stämningen var laddadframgå (av ngt/SATS)sedan 1745jfr fornsv. framganga ’upp­stå; ut­veckla sig’