publicerad: 2021  
konflikt konflikten konflikter
kon·flikt·en
substantiv
konflik´t
● svår­artad mot­sättning som måste lösas vanligen genom någon form av strid
konflikthantering; konfliktorsak; familjekonflikt; intressekonflikt; personkonflikt
en konflikt (med någon/något) (om något/sats)
en konflikt (med någon) (om något)
en konflikt (med någon) (om sats)
en konflikt (med något) (om något)
en konflikt (med något) (om sats)
en konflikt (mellan några) (om något/sats)
en konflikt (mellan några) (om något)
en konflikt (mellan några) (om sats)
interna konflikter; komma i konflikt med någon; konflikt mellan riks- och lokal­intressen
○ äv. om öppen strid
världskonflikt
en väpnad konflikt; en militär konflikt; det spända läget över­gick i öppen konflikt; konflikter på arbets­marknaden
○ äv. psykologi oförenliga handlings­tendenser in­om en individ
konfliktfylld; rollkonflikt; själskonflikt
en inre konflikt; komma i konflikt med sig själv
○ äv. mer abstrakt om logisk oförenlighet eller dylikt
hans ut­talande står i konflikt med vad han tidigare har sagt
belagt sedan 1811; av lat. conflic´tus 'samman­stötning'