SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

konjunktiv konjunktiven konjunktiver

kon·junkt·iv·en

substantiv

[kån`-]

● en verbform som ut­trycker något tänkt, ovisst eller önskat

JFR ¹indikativ, modus 1, ²optativ

konjunktivform

"vore" är en verbform i konjunktiv

belagt sedan 1753; av lat. (mod´us) conjuncti´vus med samma betydelse, till conjung´ere 'samman­binda; göra beroende'; jfr ur­sprung till konjunktion, konjunktur

SO

Alfabetisk lista

  konjakstoddy (toddy)
  konjektur subst.
  konjugation subst.
  konjugera verb
  konjunktion subst.
  konjunktiv subst.
  konjunktivform (konjunktiv)
  konjunktivit subst.
  konjunktur subst.
  konjunkturbarometer subst.
  konjunkturbetonad (betonad)

  Till   alla ordböcker