publicerad: 2021  
konkurrens konkurrensen
kon·kurr·ens·en
substantiv
[-aŋ´s] el. [-en´s]
1 kamp eller tävlan ofta mellan mer el. mindre jäm­bördiga parter
SE konkurrera 1 JFR rivalitet
konkurrensduglig; konkurrenssituation
fri konkurrens; dålig konkurrens; bristande konkurrens; tuff konkurrens; sten­hård konkurrens; mördande konkurrens; konkurrensen hårdnade
konkurrens (med någon/något) (om någon/något/att+verb/sats)
konkurrens (med någon) (om någon)
konkurrens (med någon) (om något)
konkurrens (med någon) (om sats)
konkurrens (med någon) (om att+verb)
konkurrens (med något) (om någon)
konkurrens (med något) (om något)
konkurrens (med något) (om sats)
konkurrens (med något) (om att+verb)
konkurrens (mellan några) (om någon/något/att+verb/sats)
konkurrens (mellan några) (om någon)
konkurrens (mellan några) (om något)
konkurrens (mellan några) (om sats)
konkurrens (mellan några) (om att+verb)
en ökad konkurrens mellan privat och offentlig sektor; han fick tjänsten i konkurrens med fem andra sökande
○ spec. i ekonomiska samman­hang kamp om kundkrets
konkurrensutsatt; priskonkurrens
osund konkurrens; energi­marknaden öppnades för konkurrens; kommunala subventioner sned­vrider konkurrensen; konkurrensen gjorde att priserna sänktes; till­verkarna har upp­hävt konkurrensen genom kartellbildning
○ ofta för att an­ge att någon måste tävla med någon annan
före­taget får räkna med hård konkurrens om kunderna i fram­tiden
belagt sedan 1761; av franska concurrence med samma betydelse; till konkurrera
2 det att olika brott ut­förts av samma person vid samma till­fälle så att olika lag­rum sam­tidigt är tillämpliga
SE konkurrera 2
brottskonkurrens
○ äv. om läge då ett brott måste bedömas antingen enl. ett lag­rum el. ett annat
lagkonkurrens
belagt sedan 1904